Reportage: Administrativt kaos och dyrt

Avgift för timmervältor vid väg
Du har aldrig fått lägga timmervältor hur som helst inom vägområdet. Det enda nya är att det från årsskiftet kostar att ansöka om dispens. Framtiden kan dock erbjuda mer kännbara förändringar och de enda som påverkas är de som sköter sig.

Reporter: Per Ola Olsson
info@magasinetlandsbygd.se

Vi har de senaste dagarna kunnat läsa om vad som närmast beskrivits som ett kulturkrig mot vedeldare, och att Trafikverket efter årsskiftet förbjöd folk att lagra ved på sin egen mark. Det är fel, och vi tar det därför från början.

Så länge du håller dig utanför vägområdet har Trafikverket inga synpunkter. Vägområdet är i princip från släntfot till släntfot, och på vägar reglerade efter 1972 ibland även en kantremsa om två meter från släntfot. Ska du göra något i detta område vill Trafikverket ha något att säga till om. Oavsett om du ska gräva, bygga staket eller lägga en timmervälta. Den uppmärksamme läsaren kan nu dra paralleller mellan Trafikverkets tidigare lite väl långa handläggningstid och att fiberföretagen sökt sig utanför vägområdet.

Gör mer rätt nu

Det är alltså trafiksäkerheten som säger att du måste ha myndighetens tillstånd för åtgärder i vägområdet. Mellan 2012 och årsskiftet som nyss passerat tog myndigheten inte betalt för hanteringen av ansökningar om dispens för virkesupplag i vägområdet. Även om möjligheten att inte ta betalt finns är regelverkets grundprincip att det ska debiteras avgift, och Trafikverket har i och med införandet av ansökningsavgift närmat sig det regelverk de egentligen har att följa.

”Det står i bland annat vägförordningen att vi ska ta ut en avgift. Det har vi inte gjort innan. Vi har alltså gjort fel tidigare. Nu gör vi mer rätt”, förklarar Sandra Nordahl, Trafikverket.

”Det står i bland annat vägförordningen att vi ska ta ut en avgift. Det har vi inte gjort innan. Vi har alltså gjort fel tidigare. Nu gör vi mer rätt”

Sandra Nordahl, Trafikverket

En politikerfråga

Regelverk och taxa bestäms av regeringen, varför de politiker som protesterat mot taxan har alla möjligheter att påverka. Trafikverkets beräkning från 2017 landar i en timkostnad om 1 400 kronor, varför det är rimligt att anta att myndigheten räknar med att handläggningen av en dispensansökan ska ta två timmar. Alltså motsvarande runt fem heltidstjänster med dagens belastning.

Tar det inte två timmar har sökanden betalt för handläggningstid den inte fått. En uppbörd utan motprestation är att anse som skatt, och således är även det en fråga för de politiker som kritiserat ansökningsavgiften.

”Vi tar betalt enligt förordningen”, konstaterar Sandra Nordahl.

Större förändring än avgiften

Det ska även påpekas att Trafikverket inte helt och hållet anslutit sig till regelverket, samt att det går att skönja ett visst, om inte motstånd, i alla fall insikt om problemen med det. Myndigheten ansvarar som sagt för trafiksäkerheten och ska om regelverket hårdras säkerställa att varje välta ligger trafiksäkert när de beslutar om dispens. Något som objektivt sett är omöjligt vid generella dispenser. Av de omkring 3 600 dispenser myndigheten beslutat om per år är runt 2 400 generella tvåårsdispenser.

Att de generella tillstånden är i fokus riskerar att bli en större förändring än ansökningsavgiften om 2900 kronor. Myndigheten ska under året utreda om de klarar att garantera trafiksäkerheten även med generella tillstånd.

”De generella tillstånden kan vara ett problem och det har påtalats att vi behöver titta på det”, berättar Sandra Nordahl.

”Vi vill inte ta bort dem men vi måste följa lagar och regler”, fortsätter hon.

Helst hade hon sett att det gick att fortsätta med generella tillstånd. Både för branschens och myndighetens skull. Skulle varje av landets 200 000 vältor vid bilväg kräva enskild ansökan och varje ansökan tog två timmar skulle det kräva 250 heltidstjänster. Till en kostnad om 580 miljoner för skogsbruket. Pengar som omfördelas från landsbygden till statsapparaten.

Skulle varje av landets 200 000 vältor vid bilväg kräva enskild ansökan och varje ansökan tog två timmar skulle det kräva 250 heltidstjänster. Till en kostnad om 580 miljoner för skogsbruket!

”Vi vill hålla det enkelt. Inte överadministrera för branschen”, förklarar Sandra Nordahl.

Vad händer utan tillstånd?

Vad händer då om man inte ansöker om tillstånd, utan bara skotar ut och lägger timret i vägområdet ändå? Lagen säger att det inom vägområdet inte får uppföras byggnader och anläggningar eller utföras andra åtgärder som kan inverka menligt på trafiksäkerheten eller vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande. Lagen säger vidare att om något sådant ändå sker utan tillstånd har trafikverket rätt att vidta rättelse. I fallet med timmervältor menar Trafikverket med stöd i detta att de har rätt att på ägarens bekostnad transportera bort timret.

Det har dock inte gått att läsa att ett sådant beslut är möjligt att verkställa innan det vunnit laga kraft. Det torde således inte hända något för den som bara lägger upp en välta utan tillstånd. Först ska myndigheten uppmärksammas på den tillståndslösa vältan. De ska sedan kontakta ägaren och be denne vidta rättelse och kommunicera ett beslut om att transportera bort virket. Ägaren har möjlighet att överklaga beslutet, och när ärendet passerat förvaltningsrätterna har virket, oavsett rättens beslut, ändå levererats.

Kommentar

Myndigheten är således i praktiken tandlös när det gäller tillståndslösa vältor. De enda som upplever konsekvenser av införandet av en ansökningsavgift och eventuellt slopade generella tillstånd är de som sköter sig. De som inte sköter sig har alla möjligheter att förhala ärendet till dess att timret ändå åkt iväg.

Då det dessutom torde vara en administrativ mardröm för såväl bransch som myndighet om de generella tillstånden togs bort torde den mest aptitliga lösningen vara att riksdagen beslutade om en förändrad väglag som inte längre krävde dispens för vältor men straffade de som lagt dem trafikfarligt. Något som underlättat för såväl bransch som myndighet – och inneburit förbättrad trafiksäkerhet.

EDIT 20200109. Siffran vi fått om antalet vältor är det totala antalet i landet. Endast runt 10 procent av dessa ligger vid allmän väg, varför arbetsåtgpngen reduceras till 25 heltidstjänster och en kostnad om 56 miljoner.


Dela artikeln

0Shares
0 0 0

1 kommentar

  1. Ett dråpslag för de småskaliga, ofta självverksamma skogsägarna! Den lille skogsägaren som t.ex. plockhugger och levererar förhållandevis mycket små mängder virke åt gången får betala samma avgift som den som bedriver en storskalig verksamhet. Man är t.ex. tvingad enligt lag att avverka och leverera granbarkborreangripet virke men får samtidigt betala avgift för att få lägga det vid vägen, oavsett mängden virke. Det blir som att skänka bort virket utan ens någon ersättning för sitt arbete och sina kostnader.
    Risken är väl uppenbar att fler av de småverksamma kommer att tappa intresset avi att sköta sin skog i samma omfattning som tidigare.
    Att man sedan måste lagra virke på en trafiksäker plats vid väg har väl alltid gällt och är inget nytt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *