Filmrecension: ”Journalist” reducerar äganderätt

Pinsamt på gränsen till smärtsamt. Som att tvingas se porr tillsammans med sina föräldrar. Och farföräldrar. Och det visar sig att du är en av skådespelarna. Precis som alla dina bröder. Vi recenserar dokumentärfilmen Roundup facing its judges.

Reporter: Per Ola Olsson 
info@magasinetlandsbygd.se

Som skåning ska jag kanske inte uppmärksamma andra människors språkliga fel men det går inte att inte nämna damen som med fransk accent presenterade sin landsman, filmaren Marie-Monique Robin, med att hon ”bedragit mycket i debatten om växtskyddsmedel”. Jag är helt säker på att damen menade bidragit, men hon slog av misstag huvudet på spiken med sin felsägning. Marie-Monique Robins film är nämligen en enda stor hög med snömos och konspirationsteorier.

Ett smörgåsbord av faktafel

I första halvan av oktober bjöd Franska institutet i Sverige in till visning av Marie-Monique Robins film Roundup facning its judges med efterföljande diskussion mellan Marie-Monique och den miljöpartistiska riksdagsledamoten Rebecka Lemoine.

Filmen som var ett enda stort smörgåsbord av faktafel och nonsens tog avstamp i The Monsanto tribunal – En i allra högsta grad fiktiv domstol mot företaget Monsanto med grund i påhittade anklagelser mot Glyfosat. En intressant detalj är att Marie-Monique Robin själv var delaktig i att organisera tribunalen, samtidigt som hon iklädde sig journalistens roll att dokumentera skeendena.

Exempel på hur studier inte ska göras

Marie-Monique Robin lyckades med ödesmättad musik och schysst klippning få en spelfilm att framstå som en dokumentär, och få de hon intervjuade att i bjärt kontrast till hur det verkligen är framstå som riktigt seriösa.

Hon hälsade bland annat på en norsk forskare som förklarade att kräftdjursarten Daphnia Magna skadades av Glyfosatresistent soja. Vad hon inte nämnde var att sagde forskare låter sina studier pågå så länge att det blir så mycket fel att han kan visa vilka resultat han vill. Faktum är att andra i forskarvärlden använder hans studier som exempel på hur studier inte ska genomföras.

Injicerade i embryona

Hon refererade vidare till en numera död forskare som hävdade att grodyngel och kycklingar blev missbildade av Glyfosat. Det är bara det att han injicerade Roundup i embryona – alltså inte hur man normalt blir exponerad. Preparatet han använde var inte ren Glyfosat, utan var blandat med vätmedlet Talgamin.

Faktum är att andra i forskarvärlden använder hans studier som exempel på hur studier inte ska genomföras.

Talgamin är välkänt för sin giftighet för vattenlevande arter, till exempel grodor, och är just på grund av detta förbjudet i hela EU. Forskaren tog alltså något vi alla vet är giftigt för vattenlevande organismer, injicerade detta i embryona och när han såg skador skyllde han på något annat.

Ren Glyfosat har väldigt låg giftighet. Max koncentration för undvikande av alla skador är 1,2 mg per liter vatten. För Lauraminoxid i Yes handdiskemedel är samma värde 0,00335 mg.

Hon lät en forskare som jobbar för en advokatfirma som stämt Monsanto med anklagelser om att Glyfosat orsakat klientens cancer, lägga ut texten om hur otroligt cancerogent Glyfosat är. Trots att forskaren slängt studier som inte visade det resultat han ville ha lyckades han inte få Glyfosat till mer än lika cancerogent som te.

Ingen billig produktion

Stora delar av filmen var ett frossande i mänskligt lidande. Hon inledde med en fransk grabb som föddes med missbildad luftstrupe. Både hon och föräldrarna skyllde på ett Glyfosatbaserat preparat modern hade använt under graviditeten. Tittar vi på vad vetenskapen säger måste hon för att kunna skada fostret komma upp i så stora koncentrationer ha druckit sig mätt på preparatet.

Trots att forskaren slängt studier som inte visade det resultat han ville ha lyckades han inte få Glyfosat till mer än lika cancerogent som te.

Dessutom nämner de i filmen att frekvensen är en på 3 500 födslar. Alltså en av världens vanligaste missbildningar – som dessutom är omskriven sedan 1600-talet. Långt innan Glyfosat uppfanns.

Kastar sjuka människor under bussen

Marie-Monique Robin drog även till Argentina. Det kan inte ha varit någon billig produktion. Å andra sidan kommer man rätt långt på fem miljoner från bland annat internationella organisationen för ekolantbrukare. Här intervjuade hon ett forskargäng som egentligen är aktivister och som på grund av sina oseriösa metoder fått sitt eget universitet att ta avstånd från dem.

Den här biten stör mig lite extra. Argentinskt lantbruk har avgjort saker att ta tag i. De producerar fem gånger så mycket soja som på 90-talet och använder tio gånger så mycket växtskyddsmedel, de skickar levande djur över hela världen. Marie-Monique Robin illustrerar själv hur hon missar målet när hon filmar ett landskap, en traktor med spruta i bakgrunden och ett träd under vilka några tomdunkar är kastade. Marie-Monique pratar om Glyfosat. På dunken står det Dikamba – Ett mycket giftigare preparat.

Hon åker till Sri Lanka och skyller njursvikt som dök upp långt innan Glyfosat introducerades, och skyller trots brist på evidens njursvikten på just Glyfosat.

Genom att fokusera på Glyfosat istället för de riktiga orsakerna hindrar Marie-Monique och de som tror på henne de skadade att få rätt diagnos och därmed rätt hjälp. Det går inte att tolka som annat än att Marie-Monique Robin kastar sjuka människor under bussen för att göra sina uppdragsgivare, ekolantbrukarna, nöjda.

Nästa gång är det du

Det här inte journalism. Det är aktivism. Det finns massvis med etablerad och granskad forskning som visar att Glyfosat är bland det minst giftiga ämnena vi har. Marie-Monique Robin väljer dock att istället intervjua ett litet apart gäng vars ”forskning” har som enda mål att skapa rubriker, foliehattar och ambulansjagande advokater.

Det går inte att tolka som annat än att Marie-Monique Robin kastar sjuka människor under bussen för att göra sina uppdragsgivare, ekolantbrukarna, nöjda.

Hon påstår på fullt allvar att medicinföretaget Bayer köpte kem- och utsädesfirman Monsanto för att kunna hålla folk sjuka och sälja medicin till dem. Hela filmen är, and I will say this only once, fullständigt nonsens.

Marie-Monique Robin ska skämmas. Hon offrar både människor och miljö i sitt angrepp på vetenskapen och det moderna lantbruket. Franska institutet ska skämmas för att de ger henne en plattform.

Visst. Det går att som både skogsägare, lantbrukare och företagare ta ganska lätt på att Glyfosat är i rampljuset men lyssnar man på diskussionen har alla anledning att vara oroliga. Receptet de här människorna har, inte bara mot Glyfosat utan mot allt de inte gillar, är inskränkningar av ägande- och brukanderätten. Den här gången är det Glyfosat. Nästa gång är det du.

Dela artikeln

0Shares
0 0 0

1 kommentar

  1. Write more, thats all I have to say. Literally, it seems as though you relied on the video to make your point.
    You obviously know what youre talking about, why waste your intelligence on just posting videos to your blog when you
    could be giving us something informative to read?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *