Debatt: Trots sin centrala position i samhällsbygget saknas bönderna i debatten

Debatt av: Anna Ljung, Edward Nordén, Thomas Abrahamsson. Medborgerlig samling

”Jordbruk ser väldigt lätt ut när ens plog är en penna och man är tusen mil från fältet”. – Dwight D Eisenhower.

Att jordbruket har intagit en central position i stats- och samhällsbygget historiskt är självskrivet. Livsmedelsproduktion används globalt och nationellt som både säkerhetspolitik och påtryckningsmedel. Då som nu. Trumps handelskrig med Kina påverkar hela vägen till priset på svenskt maltkorn. Ryssland har valt att sträva mot självförsörjning av säkerhetspolitiska skäl. Det land som är beroende av ett annat land för sin

livsmedelsförsörjning är ett mål som kan utsättas för press. Kina, Sydkorea och Saudiarabien är exempel på länder som köper upp jordbruksmark utomlands för att ha en extra livlina. Med en stigande befolkningsökning i världen så behöver världens bönder öka produktionen varje år – men även se till att maten når de som svälter. Jordbruk är alltså stort allvar, tung säkerhetspolitik och en förutsättning för civilisation och liv.

Förutom i Sverige, här klassas jordbruk som ”miljöfarlig verksamhet” och ofta mest som ett fenomen i periferin som borde sluta vara taskigt mot djur, klimat och EU:s gemensamma jordbruksbudget. Kontrasten är svår att missa.

Svenska jordbrukares problem är i hög utsträckning politisk. Ändå finns vi bönder knappt i den debatten

De senaste åren har vi sett vissa förändringar i synen på landsbygd, bönder, klimat och livsmedelsproduktion. Det finns ett större intresse, en ökad nyfikenhet, men också en ökad benägenhet att ”förklara hur det egentligen ligger till” från tyckare . Klyftan mellan brukare och betraktare är större än någonsin. Brukaren har yrket, erfarenheten och kunskapen, men påverkar debatten mindre. Betraktaren sätter dagordningen i den offentliga debatten och lyckas bestämma vad vi ska prata om, och hur vi ska prata om det.

För jord- och skogsnäringen så är det ett misslyckande som ger konsekvenser.

När svenska väljare, journalister och allmänhet tror att jordbrukets viktigaste frågor är glyfosatförbud, ekologisk produktion, köttfri måndag i skolan eller gårdsbutiker med försäljning av alkohol så är vi rätt vilse i proportionerna. När bönder och sakkunniga är tysta så fyller andra tomrummet. I detta fallet så har miljörörelsen – tillsammans med storstadens önskedrömmande – fyllt på med sin verklighetsbeskrivning när bönder och bondeorganisationer inte lyckats förmedla sin. Från dessa gruppers megafoner till media, från media till väljare, från väljare till politiker och från politiska beslut tillbaka till bönder. Bönder som sedan konstaterar att både den allmänna bilden såväl som förd politik nu blivit ett problem. Eftersom livsmedelsproduktion är så politiserad förväntar man sig att både bönder och deras företrädare skulle engagera sig i den politiska debatten. Som en part där landsbygdens villkor beskrivs till de som varken upplever eller ser den. Många inom lantbruket tänker sällan på att dagens urbana svenskar inte rimligtvis kan ha en bild om växtodling, miljönytta och antibiotikanivåer. Eller vad en harv egentligen är. Än mindre vad skillnaden mellan olika länders jordbruk är.

Det betyder att medborgarna, som är väljarna, måste få en bild av landsbygden och lantbruket som matchar verkligheten. Detta ställer väsentligt högre krav på lantbrukarnas organisationer och även de enskilda bönderna behöver sluta huka sig. Vi måste återta problemformuleringsprivilegiet. Alternativet är att de som reducerar både landsbygden och livsmedelsproduktion till miljöfrågor fortsätter att sätta bilden.

Sverige är importberoende trots att motsatsen är möjlig. Vid en kris klarar sig Finland isolerade i 80 dagar. Sverige klarar inte ens en vecka trots att förutsättningarna är bättre här. Sveriges bönder tar fram några av världens absolut renaste livsmedel. Istället för att öka produktionen och exportera den så ökas regel- och skattebördan tills produktionen minskar och importen av miljöbelastande produkter ökar. Trots att svenska djur har det bättre än omvärldens djur så vill ännu fler djurbönder sluta på grund av trakasserier från djurrättsextremister och byråkratiska överbördor. Svenska jordbrukares problem är i hög utsträckning politisk. Ändå finns vi bönder knappt i den debatten. Återigen, vi behöver återta verklighetsbeskrivningen. Annars får vi andras spelregler. Att döma av många av dessa så är det ingenting som landsbygd och lantbruk kommer att klara.

Anna Jung, ordf Skåne och landsbygdspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

Edward Nordén, vice ordf Skåne, jordbrukspolitisk talesperson Medborgerlig Samling

Thomas Abrahamsson, styrelseledamot Medborgerlig Samling Skåne

Dela artikeln

0Shares
0 0

1 kommentar

  1. Mycket bra skrivet.
    Många lantbrukare i skogs och mellanbygder är
    På gränsen till att upphöra med jordbruk.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *